Något av charmen med att föda upp är ju att man faktiskt inte kan planera och bestämma som man vill.
Mio hade enligt "min" plan varit i löp i februari/mars.
Löpte Mio?????
NEJ.
Uffe och jag har bara semester tillsammans vart annat år pga av våra jobbs semesterperioder och därför hade vi bokat resa i slutet av augusti.
Så en deadline fanns för sista parningsdag.
Brydde sig Mio om det????
Nejdå för hon började löpa i maj i stället.
Då började min hjärna räkna att kommer hon i fortsättningsvis bara löpa 1 ggr / år kommer vi inte att kunna para nästa år för då har vi ju faktiskt semester tillsammans. Året efter det ja då kommer hon fylla 6 år. Börjar närma sig gränsen för när jag vill ta valpar.
Hmm tankarna var många. Mio är ju en så fantastisk hund och hennes gener förtjänar att gå vidare. Uffe löste problemet. Han hade lyckats få gå på semester en vecka tidigare och resan bokades om.
Bara inse hundarna som styr och inte vi =D
Vem skulle då få den äran?
Inte långt från oss bor en fantastiskt fin kille med gener vi känner igen.
Paisley`s Catch the Cach "Sacc".
Ägare Mona-Lisa Liljenberg Kennel CockerLykke
Hans pappa är halvbror med vår Ayla.
Vad som var bra var att Mio också fattade tycke.
och efter två dater hoppas vi nu på smått.
Sacc satte sig i knät när han var "färdig" så det var bara att låta honom sitta kvar.
Mio undrade lite vad sjutton han höll på med =D
10 minuters häng blev det .
En så fin och go kille.
Ska bli spännande det här!
